Den svenska sommaren i Sickla, Stockholm börjar likadant varje år i början av juni och är alltid lika härlig. Det är nästan som min sommar är schemalagd utan att jag lägger märke till det. Uppgång kl. 9, lite flingor till frukost och sedan kanske en film eller lite tv-spel tills kompisarna vaknar. Vid 12-tiden är det dags att ringa runt alla och säga att det är fotboll på Sickla vallen, vår risiga gamla grusplan. Vi ses som vanligt på plan för lite fotboll en halvtimme senare, vi spelar som varje dag match och det blir alltid ganska intensivt och allvarligt. Men det är bara kul så länge det inte går överstyr. Eftersom sommaren är så härligt varm går vi alltid innan lunch och badar i Järla sjön. Brukar ta en stund in på sommaren innan sjön blir varm men det går relativt snabbt. Efter en timmes bad, går vi alla hem och äter middag innan det är dags för fotboll igen kl. 8 på sickla vallen. Vi spelar match igen som tidigare på dagen. Eftersom det är lite svalare på kvällen går det att spela längre innan det blir för varmt. Efter 1-2 timmars fotboll är det dags för att bada igen och det blir alltid ett kortare kvällsdopp runt 10 tiden innan dagen tar slut för oss.
Hur roligt det än är att spela fotboll och bada dag ut, dag in så kan jag inte låta bli att tänka på de andra delarna av livet. Det som man hör runt kring sig men som vi nästan är helt isolerade ifrån i Sickla. Omvärlden är mycket mer intressant än vad man kan tro och det känns på något sätt som om jag har isolerat mig ifrån den med min trygga och normala vardag.
Denna sommar 2009 ringde det en veckarklocka i mitt huvud som fick igång en viss drivkraft att upptäcka världen. Jag blev plötsligt rastlös och kände att tiden var emot mig eftersom sommarlovet strax var slut och 9 månaders skola återstod innan nästa sommarlov. Men eftersom tanken av att se mig i världen utan några förhinder gjorde mig så glad fanns det ingen anledning till att inte börja undersöka saken. En nära vän till kom som förslag att man skulle hitta ett resemål så långt ifrån Sverige man kan åka och så mycket som möjligt att se för att få uppleva något som man skulle komma ihåg för resten av livet. Vi kom fram till Samoa!Den lilla ögruppen som ligger i söderhavets hjärta mitt i det tropiska paradiset fick min vardag att ljusna bara vid tanken. Dock finns det ju alltid en hake med allting.Pengar, skola och tiden. Detta får en att sucka en aning och kan ibland kännas så avlägset från min nuvarande vardag. Det finns dagar jag önskade att tiden bara hastigt kunde flyga förbi så att jag skulle kunna förverkliga min dröm. Men jag antar att var sak har sin tid.