Mitt projekt handlar om Samoa, en liten ögrupp i söderhavet. Jag skriver om framför allt om deras turism och yrkesutveckling.

Just nu går det lite segt, just nu funderar jag på hur jag ska lägga upp mitt arbete men jag vet vad jag ska skriva om och jag vet vart jag ska hitta litteraturen.

Jag använder mig mest till hemsidor via internet eftersom det inte finns ett så stort sortiment av böcker just om söderhavet, men via internet kan man få ta i mycket användbar information.

Samoa är en ögrupp som ligger i hjärtat av söderhavet. Landet består av ett antal öar men de två huvudöarna kallas kär Upolu och Savaii. Denna lilla hörna av världen består ut av deras vackra natur och farcinerande kultur. Den typiska söderhavscharmen finns över alla delar av landet och gör det till ett väldigt intressant resemål för turister och utforskare. Öarna är omringade av kristallglittrande korallrev som gör att surfing och dykning blir ett av de största nöjerna.

Varför jag har valt att blogga om Samoa beror på ett antal anledningar och jag skulle säga att den första är att mina drömresemål alltid har varit att få åka till de tropiska delarna av världen. De största möjliga miljöbytet från Svergie skulle vaara runt ekvatorn. Jag vill åka till ett avskillt litet hör i världen som är vackrare och mer avskillt från turistflockarna där det finns andra kulturer och andra system att uppleva.
Mina planer kring detta projekt är att jag inom några år kunna flytta ner till Samoa och arbeta som voluntärarbetare i naturen för den samoaska regeringen som mer än gärna tar emot hjälp från resande/arbetande personer. Men det är sjävklart mycket arbete och genomtänkade innan man kan kasta sig in i planet för den 24 timmars resan till paradiset.

Drivkaft

Någonting som jag har märkt är viktigt för att kunna orka arbeta i skolan och på jobbet, för att kunna hålla upp humöret efter en dag är att veta varför man gör det man gör. Om man vill någonting så finns det ofta mycket hårt slit och riv för att uppnå det. Jag har själv vissa dagar där jag finner mig i en position där jag inte vet vad jag vill med allt mitt pluggande och jobbande. Självklart vill man säkra sin framtid med en yttligare utbildning men jag behöver mer än att veta hur min framtid kommer att se ut. Jag vill leva för stunden och för tillfället stoppas jag av att jag har 2 år kvar i skolan. Därför har jag bestämmt mig för att inte skolan ska få stoppa mig att leva i nuet. Jag ska göra det jag vill göra och samtidigt studera vid sidan. Jag har nu hittad en anledning till att plugga och jobba. En drivkraft som kommer få mina skolresultat att bli bättre.

Jag tror att det författaren vill visa med slutet där Atlas står på sin plats och håller upp himlavalvet med sina händer ät att man inte kan undanfly sitt öde. Atlas öde var att hålla upp himlavalvet och det var det han gjorde i slutet av boken och skulle göra i resten av hans liv.

Dikt

"Utan några fel kan ingenting förbättras"

Efter att ha läst denna bok är jag ganska skeptisk över temat ”Hjältar” eftersom jag inte tycker att denna bok hade någon hjälte. Herakles kunde göra mycket bra saker med sin gåva och från början så gick det relativt bra men han hade en ilska inom sig som spårade ut stundtals som gav han mycket problem och bekymmer. Han kunde själv inte kontrollera den och var därför rädd för sig själv att den skulle rinna över. En hjälte ska kunna kontrollera sig själv och se linjen mellan gott och ont vilket inte Herakles kunde. Därför kan jag inte kalla honom för en hjälte men jag skulle däremot uttrycka mig på följande vis att han var en människa som från början ville väl men det gick fel på vägen. Men jag tycker inte att man kan betrakta han som en hjälte när han har dödat, våldtagit och misshandlat oskyldiga människor.

Likheter mellan Herakles och Oidipus tycker jag är att de både har fått ett öde som dom inte trivs fullt ut med och vill försöka undvika det att hända. Men på vägen så kommer det förhinder som gör att deras öden tillslut blir sanna. Det jag tror detta vill säga är att det inte går att undvika sitt öde. Det som gudarna har gett en är meningen att man ska bli. Man kan inte välja sitt eget öde. Om man på något sett försöker att undvika sitt öde kommer det tillslut att komma tillbaka på ett eller annat sett.

Jag ligger lite efter i svenska boken eftersom jag har prioriterat vårat SO projekt som handlar om i-länder och U-länder men jag har hittills läst om huvudpersonerna, och hur halvguden Herakles föds och hur han börjar växa upp i staden som familjen nyligen har flyttat till. Det som kan vara svårt med denna bok är att namnen är så väldigt lika att det ibland kan vara svårt att hålla koll på vem som är vem. Jag har nyss kommit förbi början av boken vilket är det svåraste tycker jag. Det är alltid svårt att komma in i en bok och det finns få böcker som jag lyckats övertala mig själv att fortsätta trots att jag egentligen inte vill. Men nu har jag kommit över den jobbiga biten och berättelsen har äntligen börjat. Antiken har alltid fascinerat mig och jag har alla möjliga intryck från olika filmer och berättelser man har hört och jag är faktiskt nyfiken på hur denna bok kommer att vara. Nu har jag inte så mycket på schemat framöver och ett påsklov framför mig vilket betyder att kan jag spendera mycket mer tid till boken. Ska också se till så att jag inte sparar alla sidor till sista dagen så att jag blir jättestressad utan ska läsa ca 10-20 sidor varje dag.